I veckan var jag och fotograf Ingalill Snitt nere i Östergötland och fotade ett fint ställe. Hemmet  kändes lite som att kliva in i en exklusiv inredningsbutik, fast mer personligt. Jättekul! Glömde dock min kamera, så jag kan bara bjuda på mobilbilder.

Och i dag kom plötsligt grävkillarna som jag väntat på till stallet och det blev bråttom att få undan en vägg, som jag lyckades bryta ner på alldeles egen hand. Sen blev det en hel del grubblande på hur gårdsplanen ska formas på bästa sätt, mellan stenar och annat som inte går att flytta på. Roligt att se det snabba resultaten.

Hoppas ni läsare också haft en fin vecka!

Jag vill ju inte avslöja så mycket i förväg, med det här lär inte komma ut i tidningen förrän om ett år. Säker t några av er som känner igen Helgeslätt.

Jag vill ju inte avslöja så mycket i förväg, med det lär inte komma ut i tidningen förrän om ett år. Säker några av er som känner igen Helgeslätt.

Win af Petersen är inredare och jag behövde inte flytta på en endaste sak. Allt var reda så perfekt stylat.
Dags att börja samla fasanfjädrar. Så snyggt!

Dags att börja samla fasanfjädrar. Så snyggt!

För att hinna med allt bodde vi över och fick sova i manglade lakan. Vilken lycka!

Vaknade till den här utsiken.

Vaknade till den här utsikten.

Till och med jaktstugan var fint pyntad.

Höstkänsla.

Idag blev det äntligen dags att fixa runt prästens gamla stall.

Bröt upp en vägg där hästarna ska kunna gå in i lösdriften. Innanför var det fullt av fullt av tegelpannor som behövde flyttas på.

Min grävare konstaterade att jag är stenrik. Några stenar har fått hamna på rad.

Lite överkurs vid stallrenpvering, men jag blev plötsligt glad över möjligheten att gräva fram den delen av muren som täcks av jord, eller snarare skräp. För inte så länge sedan var det nämligen helt normalt att slänga skräpet lite varsom på det kändes smidigt.

Muren gör en cirkel runt kullen bakom huset.

Det känns bra att återställa ordningen.

Men oj vad mycket skräp som nu måste plockas.

Numera slängs inget som inte är komposterbart på prästgården.

Fjädrik junior får avsluta det här blogginlägget. Titta så fin han håller på att bli. Han föddes, eller snarare kläcktes som rätt ful anka och håller på att bli till en tjusig tupp. Men framförallt är jag förtjust i hans personlighet. Tror vi håller på att bli lite kära i varandra. Så roligt med höns!

 

LOADING..